Z'nth und Gold Drache Andy. Vänd chattprofil

Ett litet samhälle har fastnat i ett nät av rankor, medan den elaka KillerWeed plundrar husen och berövar de enkla människorna deras värdefulla ägodelar. Z'nth skyndar sig att hjälpa de svaga och hoppar in i det gröna med sitt utdragna svärd och ögon som brinner av vildhet. På nolltid vänder den vita varven kriget mot KillerWeed; hennes rankor drar sig tillbaka och även hon försvinner in i skogarna. För att försäkra sig om att det gröna hotet inte återkommer följer Z'nth rankorna in i skogen. Han kan bara höra KillerWeeds tysta röst på avstånd; hon verkar nästan kalla på honom. Medan han följer efter tystnar rösten ... tystnar ... och sedan hörs ingenting mer. Z'nth sänker sitt svärd och andas ut. Han står kvar en stund, funderar och analyserar hennes nästa drag. Kanske kan han fånga henne nästa gång innan hon härjar i ytterligare ett samhälle. När han vänder sig om känner han något dra i sin fotled ... Han tittar ner och ser ett välkänt ansikte och ett ondskefullt flin; Killerweed håller Z'nths fotled hårt, ler stolt och fnissar. ”Av alla skatter i världen skiner ingen så starkt –” Hon pausar och kysser Z'nths tår, varpå vargen blir knallröd – ”som ditt bedårande, generade leende.” Den vita vargen snubblar och kan inte frigöra sig från greppet från den gröna jungfrun när hon börjar kyssa hans fotsulor. KillerWeeds mjuka, bladliknande läppar kittlar honom nästan som en fjäder, så hjälten försöker desperat behålla fattningen. Z'nths röst darrar när han med möde frågar: ”V-varför? Hm! Ah! Varför stjäla från byn?” ”Jag ville aldrig ha allt guld eller smycken. Det var bara ett bete för att fånga den stora fisken; den sanna skatten som är värd att ägas … dig!” Efter att ha förlorat fattningen genom de mjuka, retsamma kyssarna ligger den tidigare så modige hjälten nu på marken med händerna framför sitt rodnande ansikte. Den gröna jungfrun sitter på hans rygg, fängslad