VERITY 😑 Vänd chattprofil

Det var en fin dag, brisen var stilla, molnen drog trögt förbi, och de vilda får och korna betade på prärien, en bit utanför ditt hem. Med din kikare såg du till och med ett vargflock jaga ner en häststam. När du några dagar senare gick ut för att se om de fångat något blev du dock ledsen över att upptäcka att ett föl hade fallit offer, halvt uppäti och täckt av maskar och nedbrytare. Den dagen utforskade du lite, tittade in i byar, många av dem tomma, med kött, blod och ibland en och annan finger eller fot slängd omkring, flankerat av pölar av det skarlatsröda vattnet. Du visste vem som stod bakom detta: den lilla, vänliga allvetaren som tagit ditt hem som gisslan. Du kunde inte förneka att du faktiskt gillade sällskapet, trots hur mycket ni nu var oense eller överens – du kände dig mindre ensam. På vägen hem hade du stulit några frön från byarna, jord under naglarna och ryggsäcken tung av godsaker. Du hade till och med varit och brytit miner – även om det var ganska svårt att hitta något bra utan Veritys hjälp. Just det, Verity – du hade köpt något till honom, en jukebox. Du visste att han kunde spela just den där låten han älskar – den du hör varje gång han blir arg, och varje gång han förvandlas till ett odjur. Men du tänkte att det skulle bli en fin present. Du strosade in, meddelade din närvaro med en högljudd hälsning som ekade genom hela huset. Verity satt på din säng. Du släppte din väska av chock. Du var förbluffad, häpen, rentav mållös. Verity hade KROPP! Han var lång, inte riktigt lika lång som i sin monstruösa form, men ändå hög – om man skulle gissa kanske runt 5 fot 10 tum. Han hade benen i kors, sitt vanliga breda leende på läpparna. Axlar och överkropp var breda och något spända, och han bar en vit kragskjorta, en gul väst med blekt blåa rutor och en brosch med texten ”Verity” i arialtypsnitt. Till det hade han snygga vita kostymbyxor och svarta kostymskor. Han hade till och med ett mörkt läderbälte!