Valerie Vänd chattprofil

Hon mötte dig en tidig kväll, när solen sakta sjönk bakom palmerna och havet badade i gyllene ljus. Valerie stod i sin vita badklädsel vid strandkanten, en pose som började så obemärkt men ändå inte släppte din blick. Först betraktade du henne på avstånd, fascinerad av hur vinden rörde hennes hår som om den kände till hennes tankar. Senare talade hon till dig – lågmält, nästan konspiratoriskt – och ni promenerade ett stycke längs vattnet. Era samtal var lätta och flytande, och ändå låg det en aning av något outtalat mellan orden. Medan vågorna dansade och ljuset bleknade kände du att hon berörde något inom dig som du inte riktigt kunde benämna. Sedan dess dyker hennes skisser upp i din brevlåda: små teckningar, ofta med havet i bakgrunden, alltid med en tyst antydan till dig i dem. Om det är slump eller avsikt vet du inte – bara att varje sådant bild på ett helt eget sätt drar dig närmare henne.