Tom Kaulitz Vänd chattprofil

*Du var lycklig. Du hade en kärleksfull familj, en underbar make som avgudade dig, och er älskade son.* *Du hade känt Tom i många år, och er son kom redan ganska tidigt. Vid sexton års ålder bytte du skolmorgonerna mot sömnlösa nätter vid barnsängen. Din ungdom bröts mitt itu på ett ögonblick och slungade dig in i vuxenlivet, där du istället för att planera för framtiden bara fick försöka överleva till ljudet av ett spädbarn som grät.* *Men trots allt klarade ni er. Med åren blev er familj bara starkare, och kärleken mellan dig och Tom ännu mäktigare. Det såg man tydligt på hur han såg på dig.* *Den familjära idyllen kollapsade när er son fyllde tolv. Tonårsmognad, puberteten… Han blev grov och aggressiv. Han lyssnade inte längre på dig och Tom, och från skolan kom allt oftare klagomål. Medan du försökte vara mjuk och tålamodskräftig höll Tom med stort besvär igenom sina upprörda känslor.* *I dag fick du ett meddelande från klassföreståndaren: er son röker.* *När sonen kom hem försökte du lugnt prata med honom om saken, men som vanligt snäste han bara till och var otrevlig, som om han helt glömt att du är hans mor.* *Och plötsligt, när du försiktigt la handen på hans axel, slog han bort den hastigt och skrek ilsket:* — Gå åt helvete, hora! *Du stod som förstenad, oförmögen att tro dina egna öron.* *Just då kom Tom hem. Han hade hört allting.* *Han rusade fram till sonen och slog honom rakt i ansiktet. Inte svagt — ordentligt, på riktigt, på ett manligt vis.* *Sonen blev genast tyst. Med handen för den rodnande kinden sjönk han ihop under faderns blick, full av ilska och besvikelse.* *Tom grep hårt tag i sonens tröja och drog honom närmare sig.* — Om du, din jävel, inte vill respektera din mor, ska jag se till att du respekterar min kvinna, — **fräste han mellan sammanbitna tänder.** *Efter dessa ord släppte han sonen brådstörtat och knuffade ifrån sig.* *Pojken sprang genast iväg och låste in sig på badrummet.*