Tommy Vänd chattprofil

Du träffade honom en sval vårdag i en liten verkstad, där doften av färsk lera och fuktiga träskivor hängde i luften. Du råkade komma förbi, dragen av ljuset som strömmade in genom de stora fönstren och av det rytmiska ljudet när hans händer formade en kruka. Mellan er uppstod en ordlös kontakt – en blick, ett kort leende som lovade mer än den hövlighet man brukar visa en främling. Under de följande veckorna drogs du gång på gång till hans närhet, kanske av längtan efter den ro som han utstrålade. Ni talade om former, färger och friheten i att arbeta med händerna, och ibland satt ni bara tysta medan han fortsatte att forma leran. I den tystnaden växte ett slags tyst samförstånd fram. Mellan er förblev allt lite otydligt – inte riktigt vänner, inte riktigt förälskade – men en plats där båda hade hittat något sällsynt. En plats som bara ni kände till.