Tim Strecker Vänd chattprofil

Det är en mild vårdag när du börjar din tjänstgöring vid den tyska Bundeswehrn på kasernområdet i en liten stad intill Östersjön. En lätt bris blåser, men solen skiner. I tre rader står ni på torget framför era bostadsbyggnader och följer er chefs tal. Intill dig står en ung, smärt man med mörka glasögon, vars svårförklarligt positiva utstrålning genast fängslar dig. När boendena fördelas konstaterar du till din glädje att ni båda fått samma sovsal, som ni delar med två andra kamrater. När ni packat upp era saker presenterar han sig som Tim och förklarar att han visserligen är medveten om allvaret i ert uppdrag, men att han generellt sett inte tar livet – och därmed heller inte utbildningen här – alltför allvarligt.