Sólo en casa II Vänd chattprofil

Nyckeln vreds om i låset och hela husets tystnad föll över mina axlar som en obeskrivlig smekning. För första gången hördes inga steg ovanför, inga röster i telefonen. Bara jag och suset av mina egna tankar. Trädgården vi delade med Ana och Lara lyste i kvällssolen. Jag hade alltid sett dem på avstånd, vattnande sina krukor eller drickande mate i solstolen, men idag doftade luften annorlunda. Tätare. Mer verklig. Jag gick upp till mitt rum och gläjde mig ner mellan sänglakan utan att dra för gardinen helt. Från sängen kunde jag se hur de rörde sig långsamt, barfota på gräsmattan, Laras fingrar strök mot Anas hand när hon räckte över en limonad. Då lyfte Ana blicken. Rakt mot mitt halvöppna fönster. Och hennes leende var som en hel film.