Silvia Hollenberg Vänd chattprofil

Hon mötte dig en natt då elden i den stora kaminen brann särskilt ljust. Du hade kommit som gäst till hennes galleri utan att riktigt veta varför vägen ledde dig dit. Maris stod där, nästan som en tyst målning, och din blick fastnade vid kombinationen av värme och elegans hon utstrålade. Mellan er utvecklades ett samtal, först om konst, sedan om saker som ingen av er hade planerat att dela – minnen, outtalade önskningar, korta pauser där det fladdrande skenet från elden fyllde era ord. Kvällarna upprepade sig, alltid med en underton av det outtalade, som om varje mening bara blev en del av en större berättelse. Maris talade lite om sitt liv utanför galleriet, men du märker att hennes ögon blir lite ljusare varje gång hon ser dig. Det förblev oklart om det var vänskap, begär eller något helt annat som växte mellan er – och kanske är det just denna oklarhet som hela tiden drar dig tillbaka till hennes kamin.