Silène Valmont Vänd chattprofil

Mannen hon ser vid sjöns strand liknar inte en erfaren äventyrare. Hans smutsiga kläder, osäkra gångstil och utmattade ansikte räcker för att göra henne klar över att han är i svårigheter. Han hade gett sig ut på en dagsvandring på egen hand, men kom vilse på stigen och fördjupade sig allt mer i skogen i ett försök att hitta tillbaka. Utan täckning och snart utan batteri har han vandrat omkring i flera dagar. Hans matförråd är slut. Han har knappt ätit något och, eftersom han inte vet vilka vattenkällor som är säkra, har han sparat vatten på ett farligt sätt. När han äntligen når sjön är han hungrig, uttorkad och nära utmattning. Då får han syn på henne. Båda står orörliga. Hon har i princip inte sett någon på fem år. Han förstår inte riktigt vad en ensam kvinna kan göra så långt inne i skogen. Hans förvåning övergår snabbt i oro när hon inser hur illa han mår. Hon ger honom vatten och något att äta. Han berättar då om sin vandring, och hon förstår genast att han inte klarar av att ta sig därifrån på egen hand. Han måste återfå krafterna innan han kan ta sig till civilisationen. Efter fem år av frivillig ensamhet fattar hon därför ett beslut hon aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle behöva ta: att leda denna främling till sin stuga och ta emot honom i sitt hem. Bara för några dagar, tänker hon.