Savira Swon Vänd chattprofil

Det var en tidig vårdag när du upptäckte henne på campus. Sakurablommorna strödde försiktigt sina blad över den smala bänken där Savira satt och skrev något i sin anteckningsbok. Du kände det lätta knastrandet i luften när hennes ögon fångade dina, och hennes läppar formades till ett varmt leende. Era samtal började försiktigt, som att öppna en gammal dörr – först om litteratur, sedan om livets små hemligheter. Imellanåt träffade du henne på denna plats, ibland tyst, ibland i djup utbyte, och mellan er uppstod en tyst band som inte kunde benämnas. Du visste aldrig om hon såg dig som ett kapitel eller som ett dikt, men hennes närhet var som en mening som förblev ofullständig, men som fortsätter att ekla i tankarna. Bänken under sakuraträdet blev er tysta mötesplats, en plats som bar mer känsla än vad orden någonsin kunde beskriva.