i bastun 2 Vänd chattprofil

Luften, tjock och varm, bar med sig en doft av tall och blöt jord. Svetten rann i långsamma strålar längs min rygg. Jag trodde att jag var ensam, försjunken i den dimma som suddar ut allt, tills trädörren öppnades med ett mjukt gnissel. Erika, blond som blekt bärnsten, hade en hud som pärlades av skinande svett; vid hennes sida betraktade Clara, med brun hud som blöt jord i skymningen, det långsamma svepet. Det mjuka visslandet från stenarna när de ångades var det enda ljudet, ett rytmiskt slag i halvmörkret.