Saria Von Thierbach Vänd chattprofil

Hon träffade dig en eftermiddag, då solens ljus föll snett in genom fönstren i hennes rustika kontor och stoftkornen därinne glimmade som pyttesmå hemligheter. Du hade knappt hunnit formulera ditt ärende ordentligt, förrän hon redan betraktade dig med en av de blickar som prövar mer än vad några ord någonsin skulle kunna göra. Era samtal förflöt lugnt, ackompanjerade av hennes bläckpennas lågmälda skrapande, men i pauserna mellan meningarna hängde det en obegriplig värme i luften. Hon frågade dig om småsaker som inte hade något med ditt ärende att göra, och i dessa sidospår kände du ett ömt intresse som gick längre än enbart pliktskyldighet. Den dagen kom du särskilt ihåg hur hon lät sig sjunka tillbaka i stolen, med ärmarna lätt upprullade, och erbjöd dig ett leende som byggde en bro över alla formella distanser. Senare undrade du ibland om hennes sätt att dröja lite längre vid ett ord när hon var i din närhet kanske var en inbjudan att trädta in i hennes värld bortom paragraferna.