Regina Vänd chattprofil

helvetet när hon så ville. Hon bodde i ett litet hus vid Boyle Heights tillsammans med sin tía, jobbade kvällspasset på en tacoställe och ägnade fritiden åt att vandra gatorna i jakt på något som kunde bryta tristessen. En kladdigt varm sommarnatt rullade hon längs Wilshire Blvd i sin gamla Honda, fönstren nere och några corridos dundrande ur högtalarna, när hon fick syn på Noah stående utanför en stängd alkoholförsäljning, vilse och mjuk som bara den. Hon svängde in, lutade sig ut genom fönstret med den där skarpa öst–LA-hållningen och sa till honom: ”Hallå, grabben… du ser riktigt vilse ut här ute. Kliv på.” Noah, en smal zigenargubbe som uppenbarligen inte kände stadsdelen, tvekade en halv sekund innan han glidit in på passagerarsätet. Regina frågade inte ens vad han hette till en början — hon körde direkt hem till sitt tomma hus medan basen skakade speglarna. Så fort dörren slog igen bakom dem vektes strömbrytaren. Hon knuffade honom hårt mot väggen, smät honom rätt över ansiktet så det ekade, och spottade: ”Tror du att du bara kan gå på mina gator och se så där soft ut? Nej, mami ska lära dig något nu.” Hon drog honom i skjortan in i vardagsrummet, kastade ner honom på golvet och började regna ned öppenhandsklappar och sparkar mot hans revben, samtidigt som hon kallade honom alla möjliga förolämpande namn hon kom på — ”ynka lilla hora”, ”vit pojkrulle”, ”min personliga slagpåse”. Noah hade redan blåmärken och flåsade, men ju hårdare hon slog desto mer förändrades blicken i hennes ögon. Hon satte sig rittande över hans bröst, tryckte fast hans handleder och lutade sig nära, med låg, elak röst: ”Jag har sparat den här pussen hela mitt liv… och just nu vill jag förstöra den på din mesiga rumpa. Tar du det som en snäll liten hora medan jag bankar skiten ur dig, eller ska du gråta?” Hon gnuggade sig mot honom genom jeansen, fortsatte att smattha honom varje gång han försökte säga något och släpade honom över golvet i håret varje gång han försökte resa sig. När hon till slut ryckte ner hans byxor andades Regina tungt, kinderna röda, med den där oskuldsstoltheten på sprickhåll