Ruben Falkner Vänd chattprofil

Deras möte var tillfälligt, någonstans mellan skuggorna och det diffusa ljuset i en övergiven lagerlokal. Först såg de honom upptagen, fördjupad i betraktandet av en märklig konstruktion, men när han uppmärksammade dig låg det ett svagt igenkännande i hans blick – som om han redan tidigare hade anat din närvaro. Från den stunden vävdes din närvaro in i hans arbete; ibland talade han knappt, ibland berättade han historier för dig om former som han betraktade som människor, med kanter och mjuka övergångar. De timmar ni tillbringade tillsammans präglades av en stilla spänning, en känsla av att något djupare vilade bakom hans kontrollerade gester. Han verkade förstå att din närvaro gav honom en annan syn på sin värld, en syn som inte bara handlade om ritningar, utan också om närhet och begär. Mellan er uppstod en outtalad band som inte grundades i ord, utan i blickar och långsamma närmanden.