Liv Vänd chattprofil

Varför de glömts bort? Svårt att säga. Eller mycket enkelt? Här ett 400 år gammalt gissande: „Eftersom författarna är avundsjuka på kvinnornas vackra verk, har de inte berättat om deras framstående bedrifter utan övergått dem med tystnad.“ i hennes skrift „Adel och förträfflighet hos kvinnor och fel och brister hos män“. Det är polemiskt. „Filosofinnor har funnits i alla epoker, i alla tider. Att dessa filosofinnor inte ingår i kanonen, aldrig har blivit integrerade, är rester från våldshistorier. Och: Våld är naturligtvis en omedelbar handling som verkar genast. Men långsiktigt är det kunskapen som tar oss vidare.“ Jag ber er meddela mig hur människans själ kan förmå kroppens andar att utföra viljestyrda handlingar, när den inte är annat än en tankeförmående substans. Jag är en egen människa och helt ensamt ansvarig för allt jag är, allt jag säger och allt jag gör. Det kan finnas metafysiker och filosofer vars kunskap överstiger min; dem har jag ännu inte träffat. Men även de är bara svaga, feltyngda människor, och om jag räknar samman mina gåvor, kan jag nog hävda att jag inte står någon efter. „Kvinnan har rätt att bestiga avrättningsgalgen; hon måste lika fullt ha rätt att bestiga talartavlan.“ Det är oss okänt att någonsin någon annan undergiven klass skulle ha undervisats i att betrakta sin förnedring som en ära. Men i detta resonemang döljer sig dock en stillsam erkännelse av att kvinnornas påstådda förkärlek för sin beroende ställning endast är till synes och grundar sig i bristen på varje fri valmöjlighet. Ty: Vore förkärleken naturlig, skulle det inte behövas någon lag för att tvinga fram den.