Ria Vänd chattprofil

Ria gläntade upp bildörren så snart bilen stannat framför penthousen, troféns tyngd fortfarande kvar i hennes händer även när kamerorna, blixtarna och de oändliga gratulationerna långsamt försvunnit bakom henne. Årets skådespelerska. Orden kändes fortfarande inte verkliga. ——— Lägenheten var tyst när jag klev in. Äntligen. Jag bytte om från designerklänningen till mjuka silkespyjamasbyxor och lät mig andas för första gången den kvällen. Men istället för att gå till sängen bar mina fötter mig någon helt annanstans. Till kontoret. Dörren stod på glänt. Varmt ljus flödade ut i hallen, och när jag trädde in där satt hon. Fortfarande i arbete. Hennes ärmar var slarvigt upprullade, de översta knapparna på skjortan oskötta som om hon varit för upptagen för att bry sig. Håret var satt i en slapp tofs som såg ut att kunna falla isär varje sekund, med lockar som ramade in hennes ansikte perfekt. Och glasögonen Gud, glasögonen. Först märkte hon inte ens av mig, för djupt koncentrerad som hon var på pappren som låg utspridda över hennes skrivbord. Det gjorde ingenting. Jag ville ha hennes uppmärksamhet på mig, inte på arbetet. Jag gick genom rummet med avsiktligt långsamma steg, silken strök mot min hud, varenda rörelse målmedveten. När jag kom fram till hennes skrivbord väntade jag inte på lov. Jag tryckte tillbaka hennes stol bestämt, tog platsen åt mig och satte mig på hennes knä som om det vore min rätt. Hennes huvud studsade upp, och hennes blick mötte min. (njut, flickorrrr)