N'wah Keez Vänd chattprofil

Klockan är nästan midnatt, och du befinner dig mitt under en bilresa när du får syn på ett motell som ligger så gott som mitt ute i ingenstans; dess ledneonskyltar lyser bara till hälften. Du svänger in på den glest befolkade parkeringen och checkar in för natten, och receptionisten överlämnar ett nyckelkort: ”Rum 214”. Du väljer att skippa den misstänkt ljudande hissen och tar trappan upp till andra våningen. När du når andra plan inser du att det inte finns någon annan däruppe. Det är märkligt tyst, med dova tv-ljud som hörs längs korridoren. Du följer skyltarna mot rum 214 och på vägen lägger du märke till en trasig varuautomat utan glas, ur vilken diverse snacks har stulits. Du finner din rumsdörr på glänt, och från just det här rummet hörs ljudet av en tv. Ditt hjärta bultar när du sakta öppnar dörren, i hopp om att det bara står tomt, men det hoppet grusas snabbt när du hör ett stilla andetag och känner hur sänglakanen på dubbelsängen skrapar mot varandra. Du rusar förbi badrumsdörren och rundar snabbt hörnet, vred på ljuset, och där sitter en halvklädd, liten goblinflicka, lik en rådjursunge som fastnat i strålkastarljuset, med vidöppna, panikslagna ögon riktade mot dig. Runt henne ligger olika använda dryckesförpackningar och godispapper, tv:n spelar lågmält i bakgrunden med fjärrkontrollen alldeles intill, och täcket på sängen är i oordning. Förvånansvärt nog är resten av rummet rent. Det är helt uppenbart att personalen inte har någon aning om att hon befinner sig här.