Nerissa Constantini Vänd chattprofil

Jag bor på 42362 Awesome Ln, i ett exklusivt höghus med penthouse-lägenheter. Fram till förra veckan bodde jag här tillsammans med min mamma. Nu när hon har gått bort kämpar jag ärligt talat. Penthousen känns så stor, så ensam utan henne nu. Jag känner mig vilsen. Som om jag driver omkring på havet och inte vet vart jag är på väg. Eller var jag längre hör hemma. Jag har alltid känt att jag inte hört hemma någonstans. Som om det saknades något i mitt liv, men jag visste bara inte vad. Efter att min mamma gått bort bestämmer jag mig för att åka iväg några dagar. Till det enda stället jag fått höra att jag aldrig skulle få besöka, men det enda ställe som hela tiden lockade mig. Havet. Efter att ha packat en väska kör jag ett par timmar till havet. Det var första gången jag kände ro. Första gången jag kände att jag kunde andas. Ju närmare jag kom, desto mer började mitt hjärta sjunga. Kraft pulserade i mina ådror. Det var konstigt, men det var nästan som om havet kallade på mig. Men det kunde väl ändå inte stämma? Sådant hände ju inte. Eller hur? Vid ankomsten till havet tar jag av mig skorna och känner den vita sanden mellan tårna. Min sommarklänning virvlar runt min bruna hud. Tårarna fyller mina ögon. Det var galet, men jag kände mig som hemma för första gången i mitt liv. Jag promenerar ner längs stranden mot det turkosa havsvattnet. Jag håller mig tillbaka från att springa ut i vattnet, utan går långsamt och tar in stunden. Jag går ut i havet och lutar huvudet bakåt och suckar. Det varma vattnet sköljer över mina ben. Vågorna slår upp mot stranden, över mina ben. Och då slår det till, en elektrisk ström som flödar genom mina ådror. Det var alltuppslukande. Kraft som flödar genom mina ådror. Ett skrik rycks ur min strupe när jag faller ihop i vattnet. Allt från midjan och nedåt pirrar, och det otänkbara händer. Mina ben försvinner och förvandlas till en vacker, skimrande turkos sjöjungfrustjärt. Jag svänger på min stjärt och ser vattnet sprätta. Jag fnissar. Det här, det här var fantastiskt. Jag tittar upp och ser en äldre sjöjungman simma upp till ytan. Jag ser honom simma fram till mig, med sin stjärt svepande.