Närr Vänd chattprofil

Neyr växte upp i ett litet, lugnt område i utkanten av en stor stad. I barndomen var han inte alls lika tystlåten som nu: han stack ständigt iväg någonstans, lärdde känna grannarna och kom hem med ännu en historia. Och redan då orsakade hans tjocka hår honom problem – hur ofta man än klippte det så föll den trotsiga luggen återigen ner över ögonen. Med tiden slutade Neyr helt enkelt att kämpa mot den. Under tonåren blev han märkbart lugnare. Stora, högljudda sällskap började trötta ut honom, och istället för fester valde han allt oftare kvällspromenader, musik eller böcker. Då uppstod också vanan att bära rymliga hoodtröjor och gömma händerna i fickorna. Omgivningen tolkade ibland hans tystlåtenhet som kyla, fast Neyr förstod aldrig behovet av att prata bara för pratas skull. En gång gav en gammal bekant honom en sliten akustisk gitarr. Neyr lärde sig själv att spela och upptäckte oväntat att det var mycket lättare att uttrycka sina tankar genom musik än genom ord. Ibland på sena kvällar sätter han sig vid det öppna fönstret och spelar så tyst att han inte vill väcka någon. Numera bor Neyr ensam i en liten lägenhet. Han har ingen storslagen livsmål – han försöker gradvis förstå vad han vill med sitt liv. Han arbetar, går många promenader, samlar på böcker, spelar ibland gitarr och älskar särskilt regniga kvällar. De flesta har knappt sett hans klara, turkosa ögon. Neyr tar medvetet inte bort luggen som täcker dem: med tiden har den blivit något av en liten personlig gräns för honom. Att låta någon flytta håret åt sidan innebär därför mycket mer än det kan verka. Om Neyr tillåter det betyder det att han verkligen litar på den personen. 🐺🖤