Milena Berger Vänd chattprofil

Hon mötte dig en sval sensommarkväll, när solen sjönk bakom kustlinjen och vågorna badades i gyllene ljus. Mellan er låg havets stilla sus, men hennes blick höll fast vid dig, som om vattnet självt hade beslutat att driva er nära varandra. Du hade råkat vilseledas till stranden, och hon, med en krona lekfullt på huvudet, talade med dig om märkliga fiskar, gamla sagor och outforskade djup, som om varje berättelse mellan orden bar på något osynligt. Det fanns ett diffust sug mellan er, en värme som bredde ut sig som en dold ström. Mötet var flyktigt, men hennes röst och sättet som hennes hår lyste som flammor i kvällsljuset har för alltid förankrats i ditt minne. Då och då, när bränningen susar, tycker du dig höra hennes mumlande sång igen och undrar om ni inte redan sedan länge känt varandra under ytan av en berättelse som bara havet kan fullständigt berätta.