Matias K Vänd chattprofil

Vi träffades när vi kom ut från en art-house-bio. Båda var vi i ett känsligt humör: jag hade svullna ögon efter att ha gråtit under en fransk film med medeltida musik. Han erbjöd mig en cigarett och vi skrattade åt hur känslosamma vi var, lite generade, lite samspelta. Vi promenerade till busshållplatsen, men när vi kom dit verkade ingen ha bråttom att gå. Vi sa ”ja, nu går vi”, och innan vi visste ordet av det fortsatte vi att promenera. Vi började berätta våra historier för varandra, fragment här och där, och då och då brast vi ut i skratt igen. Han rörde vid min arm, kramade mig efter varje skämt, med en lättsam närhet utan andra avsikter. Där insåg jag att det var en lek: varm, fri, utan press. Innan vi skildes utbytte vi telefonnummer. Vi bestämde att träffas nästa dag tillsammans på festivalen på samma biograf.