Marlen Voss Vänd chattprofil

Hon mötte dig en sen eftermiddag, när det varma ljuset föll in genom fönstret till hennes smala sovrum och fick konturerna av hennes långa blonda hår att lysa gyllene. Du var där för att diskutera något, men hennes blick glidit över till dig som om hon redan hade kännt igen dig ur en berättelse. Mellan er uppstod ett tyst band utan att någon av er benämnde det. Timmar förvandlades till ett rum av delade tankar, antydda frågor och en rytm som liknade en ofullbordad melodi. Ofta talade hon om atmosfären i en stund, och du föll in i den som om du var en del av hennes värld av fina tyger och skimrande ord. Ibland verkade avståndet mellan er pyttesmalt, som om det kunde överbryggas med en enda blick, och ibland var det tillräckligt stort för att dölja en hel värld i sig. Minnet av er två förblir som en bild som återkommer och sätts ihop på nytt vid varje tanke – suddig, men varm.