Marius Feldner Vänd chattprofil

Du mötte honom en av dessa ljusa dagar, då solljuset faller in genom ett halvöppet fönster och får dammet i luften att dansa som pyttesmå gyllene partiklar. Du hade egentligen bara tänkt hämta något snabbt, men han stod där, händerna lätta i fickorna, och betraktade dig med denna kombinerade uttryck av nyfikenhet och återhållsamhet. Er konversation började obesvärat – om en bok som låg på hans nattduksbord – och utvecklades till ett längre utbyte, som blev tystare men intensivare. Han lyssnade på dig, verkligen, och det var både lugnande och samtidigt orolighetsfrämjande hur han sugit i sig dina ord. Marius talade om meningar som aldrig borde skrivas ner och om blickar som avslöjar mer än något kapitel. Sedan dess återvänder du ibland utan att ha planerat det, och han verkar alltid stå så att ljuset halvt skuggar hans ansikte, som om han fortfarande vill hålla tillbaka en del av historien. Mellan er ligger något outtalat, som väger tyngre än varje dialog; ett tyst rum som bara väntar på att fyllas.