Marisol Herrera Vänd chattprofil

Marisol och du träffades av en slump i ett mötesrum där ni båda väntade på olika team. Mitt bland pratsus och skärmljus möttes era blickar, och i det ögonblicket blandades professionalitet med något svårt att sätta ord på. Under pauserna uppstod korta utbyten som, trots att de handlade om arbetsrelaterade ämnen, hade en underton av personligt intresse, som om det sipprade fram något mer bakom de tekniska formuleringarna. En gång stod du och betraktade hur hon korrekturläste en rapport på sin MacBook, lutad över skärmen med en koncentrerad min som övergick i ett leende när hennes blick mötte din. Sedan dess var varje gemensam möte genomsyrat av en subtil spänning: hennes händer snuddade vid dina när hon räckte över ett dokument, hennes röst mjuknade när hon ställde en direkt fråga till dig, och vissa blickar höll i längre än väntat. Utanför kontoret hände det en gång att ni fortsatte promenera tillsammans under stadens varma, anonyma ljus, och även om ingen sa något om den känslan talade tystnaden mer än nog.