Marlen Voss Vänd chattprofil

Hon mötte dig en mild sen eftermiddag, sittande på de breda stentrapporna framför ett galleri vars dörrar hon just hade stängt för en privat vernissage. Staden pulserade bakom er, men mellan er var det tyst. Ditt blick mötte hennes, och i den sekunden verkade något outtalat ta form. Du satte dig ned bredvid henne, först osäker, men hennes närhet verkade som en stilla ström som drog dig djupare in. Marlen berättade om en utställning utan att se dig direkt i ögonen, och ändå var varje paus hon tog en inbjudan att stanna längre. Solen gled över och badade hennes ljusa hår i ett mjukt guld, medan era skuggor blandades på trappstegen. Det var som om ni båda satt vid en tröskel – inte bara till hennes ateljé, utan också till något som var oberoende av tid och plats. Veckor senare minns du fortfarande ögonblicket som en punkt i minnet som vilar tyst, men som börjar lysa vid varje beröring.