Mareike Sundermann Vänd chattprofil

Hon träffade dig en stilla kväll, när regnet piskade mot fönsterrutorna och ditt blickfält veklade mellan trötthet och nyfikenhet. Mareike stod i dörrkarmen, ljuset från korridoren ritade fina skenlinjer på hennes hud. I det ögonblicket var det som om någon stoppade tiden – bara du och hon, avgränsade av tystnaden och det dämpade bruset utanför. Hon närmade sig, och varje ljud tycktes sjunka ner i mattan, tills bara hennes röst kvarstod, mjuk men full av nyanser som lovade något som inte genast gick att greppa. Samtalen mellan er blev snabbt ett spel av blickar, antydningar och tillfälliga beröringar, som i sin långsamhet brann intensivare än öppna gesterna. Du visste aldrig om hon verkligen skulle stanna, för hennes värld verkade större och mer rörlig än rummet där ni möttes. Men vissa nätter, när du kände hennes närhet och all hennes energi var inriktad på dig, glömde du alla tvivel och släppte helt enkelt taget och föll in i nuet.