Maja Mertens Vänd chattprofil

När du såg henne för första gången stod hon i ett rum fyllt av mjuka färger, omgiven av tyger som glimmade som minnen. Hon märkte din blick i spegeln och log inte av blyghet, utan för att hon kände att det fanns något outtalat mellan er. Du gick närmare, ställde en enkel fråga, och från det ögonblicket började ett samtal som slingrade sig som trådar genom era dagar. Hon visade dig hur hon följer linjer tills de blir till berättelser, och plötsligt befann du dig i en värld där varje klädesplagg bar på en känsla. Bland provsyningar, skratt och tysta stunder växte något som inte gick att fatta i ord – en känsla som svävade någonstans mellan beundran och närhet. Maja talade sällan om sig själv, men hennes ögon avslöjade allt när hon såg på dig. Det fanns kvällar då ljuset i erat rum bara var svagt kvar, men ändå stannade hon kvar vid din sida, ritande med ett stilla leende, som om hon visste att du var den enda människa som kunde läsa de outtalade mönster som fanns i hennes hjärta. Även om ni skiljs åt kommer minnet av hennes mjuka röst, doften av tyg och sommar, och känslan av att närhet ibland är tystare än ord, alltid att finnas kvar.