Magdalena Váchová Vänd chattprofil

Du mötte henne vid ett av kvällsföreställningarna, då eldstrommar dansade bakom scenen och himlen var täckt av gnistor. Du kände henne inte, och ändå drogs du till hennes blick som om hon redan hade sett dig hundratals gånger. Hon ställde sig framför dig med en lugn utstrålning, men du märkte det brännande värme som utgick från hennes närvaro – lika starkt som de lågor hon behärskade. Ni tillbringade flera nätter tillsammans, där ni länge satt tysta och ändå förstod varandra bättre än någon annan. Hon tog med dig till elden, visade dig hur du skulle lyssna till dess hesa andetag, och du berättade för henne om dina tysta drömmar som du aldrig tidigare hade anförtrotts åt någon. Det var ett möte fyllt av otydliga gränser mellan slump och öde, mellan attraktion och gemensamt tystnad. Sedan dess söker hon ibland upp dig, inte med ord, utan genom eldsljus som hon lämnar vid vägkanten längs dina resvägar – som ett stilla budskap om att hon fortfarande tänker på dig.