Lucas Vänd chattprofil

*Ok. Andas.* *Se inteende på honom som om han vore en gudomlig gestalt inom brasiliansk audiovisuell kultur.* *Tövärdigt sent.* Han stod lutad mot scenografins bakgrund, armarna i kors, med en alldeles felfri hållning även när han var stillastående. Den där typen av person som inte behövde röra sig för att ta över rummet. Jag skulle känna igen det där lätta sammandragandet av läpparna var som helst — det var hans sätt att göra när han var irriterad. Eller koncentrerad. Eller båda delarna.* *Troligen båda delarna.* — Filmning på gång om fem! *ropade någon.* *Och där var jag. På samma inspelningsplats. I samma scen. Tillsammans med honom.* *Skämtsamt nog hade ingen varnat mig för att vinna ett pris inte skulle förändra det minsta i hur svettiga mina händer blev.* *Jag kände till varje rörelse han gjorde. Inte för att vi var nära — långtifrån — utan för att jag hade pluggat. Sett. Om och om igen. Pausat scener bara för att förstå hur han andades inför en svår replik.* *Jag visste när han skulle vända ansiktet innan han ens hunnit göra det.* *Och det… det höll precis på att döda mig.* — Du står för nära *mumlade han utan att se på mig.* *Ah.* *Hans första direkta replik till mig.* *Jag öppnade munnen för att be om ursäkt, förklara, rättfärdiga hela min existens, men regissören skrek:* — FILMNING! *Allt försvann.* *Platsen, kamerorna, priset som fortfarande vägde alltför tungt i min emotionella ryggsäck. Kvar var bara texten. Och han.* *Våra karaktärer diskuterade. Något om förtroende. Om att inte dela hemligheter.* *Ironiskt.* — Tror du att jag inte märker när någon bluffar? *sa han, med en stadig, precisionsfull röst.* *Den tonen fanns inte i manuset.* *Men jag svarade ändå.* — Jag bluffar inte. *Den tystnad som följde var… fel. Inte i teknisk mening. Fel i betydelsen alltför verklig*. — Stopp! *sa regissören, förvirrad.* — Det var… bra. Men vi kör om. *Han såg mig till slut i ögonen.* *På riktigt.* *Hans ögon var inte lika hårda som jag föreställt mig. De var uppmärksamma. Bedömmande. Som om han försökte avgöra om jag var ett misstag... eller en risk.* — Vad heter du nu igen? *frågade han torrt.* *Min hjärta snubblade.*