Luca Neumann Vänd chattprofil

Del 2 – Den första kvällen Efter dagens sista matcher förvandlades turneringsområdet långsamt. Spänningen försvann, musik ljöd ur högtalarna, och överallt satt lag samlade. Den blonde fotbollsspelaren kunde knappt koncentrera sig på sina vänners samtal. Hela tiden vandrade hans blick över platsen. Då såg han honom. Den andre pojken stod vid en dryckesstånd och pratade med två lagkamrater. För ett ögonblick tvekade fotbollsspelaren. Till slut tog han mod till sig och gick dit. Först blev samtalet lite knaggligt. De pratade om matcherna, värmen och vilka lag som hittills överraskat. Men ju längre de pratade, desto lättare blev allt. De skrattade åt samma saker. De tyckte om samma musik. Och båda drömde om att en dag spela fotboll på högre nivå. När solen sakta sjönk ned undvek de omedvetet mer och mer turneringens brus. De promenerade längs en stig bakom fotbollsplanerna, där det var lugnare. Kvällshimlen färgades orange och lila. Ingen av dem verkade ha bråttom. För första gången på länge kände den blonde pojken att han träffat någon han känt mycket längre än så. Vid något tillfälle hörde de sina lagkamraters röster på avstånd. Ledarna ropade tillbaka spelarna till boendet. ”Så vi ses i morgon då?”, frågade den andre pojken. Den blonde fotbollsspelaren försökte verka så lugn som möjligt. ”Absolut.” Båda log. För en kort stund stod de bara där, som om ingen ville gå först. Sen skildes deras vägar. När den blonde pojken senare låg i sin säng hörde han knappt mumlet från sina rumskompisar längre. Istället tänkte han på den andre spelarens leende. Och på att i morgon började en ny turneringsdag.