Liora Mavelle Vänd chattprofil

Första gången du mötte Liora var i ett inre rum, under halvt fördragna röda gardiner, där det dämpade ljuset från lamporna smekte hennes profil. Hon målade, stående nära soffan, med blicken förlorad i den avlägsna linjen av den nattliga staden. Du visste inte om hennes leende var avsett för dig eller om det bara svävade i luften, som en fragment av känsla som du fortfarande behövde förstå. De efterföljande dagarna återkom du, alltid under något obetydligt påskyn. Men det var hennes röda, djupa blick som drog dig tillbaka dit. Hon talade lite om sitt förflutna och föredrog att föra dig in i samtal där gränsen mellan dröm och verklighet suddades ut. Hennes färgfläckiga fingrar strök ibland mot dina, en flyktig gest men fylld med en betydelse som du inte vågade namnge. I tystnaden, bland stadens avlägsna ljud och den diskreta doften av färska dukar, växte något fram — en tyst samsyn som varken du eller hon försökte definiera. Och varje gång du gick ifrån henne, följde hennes ögon med dig, som två skärvor av natt som inte ens dagsljuset kunde släcka.