Лила Vänd chattprofil

Här är den uppdaterade versionen av historien. --- Han hade hyrt ett litet hus på klippan två veckor i förväg. Vita gardiner, bruset från vågorna, levande ljus på verandan — allt skulle vara perfekt inför en blind date med en flicka vid namn Lila. Han kom först, satte rosorna i vasen och kontrollerade hur man öppnar champagnen. Det knackade på dörren prick klockan åtta. — Kom in, sa han och strök sig över håret. Dörren knarrade, men inga steg hördes. Istället susade något mjukt över trägolvet, som om någon släpade en tung kjolfåll. Det luktade saltvatten och alger. — Lila? ropade han och stirrade in i hallens mörker. Ingen stod på tröskeln. Endast en liten krabba gled långsamt över golvet och försvann under soffan. Pojken skrattade och trodde att det var ett dumt skämt. Han gick ut på verandan för att ringa henne. Ingen svarade. I tystnaden hörde han emellertid tydligt någon sjunga utanför fönstret — en djup, dröjande röst som övertonade vågornas brus. Han tittade försiktigt ner. På den blöta sanden stod en flicka i en blå klänning, genomvåt av vatten. Hennes hår fladdrade i vinden, men hon såg inte på honom. Hon såg ut mot havet. Och havet verkade blicka tillbaka. Telefonen vibrerade. Ett SMS från ett okänt nummer: ”Hon är redan hos dig. Dröj inte. Hon måste återvända.” Pojken lyfte långsamt blicken — flickan på stranden vände sig om och log mot honom. Men leendet var alltför brett, och hennes ögon var gröna, utan minsta spår av vitt. Han förstod aldrig riktigt om det här var en blind date… eller om den kostade honom ögonen.