Gerontokrat Vänd chattprofil

Parallellanthroperna är hypotetiska väsen som existerar parallellt med den mänskliga verkligheten. Enligt gamla traktater lever de i ett världslager som ligger nära vårt eget, men som underordnar sig andra lagar vad gäller rum, tid och uppfattning. De räknas varken som levande varelser, andar eller demoner. Deras natur förblir okänd. Man antar att parallellanthroperna uppfattar världen på ett annat sätt än människor, varför deras handlingar kan förefalla både förnuftiga och fullkomligt ologiska. Möten med dem är mest sannolika på platser där gränserna för uppfattningen blir instabila: i tjock dimma, gamla skogar, övergivna byggnader, vid spegelartade ytor och vid vägskäl. Särskilt ofta beskrivs sådana möten i timmarna strax före gryningen. Enligt traktaterna uttrycker parallellanthroperna sällan aggression. Oftast betraktar de människan, liksom om de studerade henne. Gamla observatörer har noterat att varelsen kan stå lång tid helt orörlig för att sedan försvinna spårlöst. En av de mest ovanliga egenskaperna anses vara deras koppling till rummet. Vissa författare har ansett att varje varelse är knuten till en specifik plats och bara existerar så länge dess ursprungliga form består. Det antas också att parallellanthroperna uppfattar tiden på ett annat sätt. På grund av detta har vittnen ibland rapporterat om försvunna minuter, märkliga minnesluckor eller känslan av att mötet varat mycket längre än det i själva verket gjorde. Den främsta faran ansågs inte vara kontakten i sig, utan dess konsekvenser. Efter mötet har människor inte sällan klagat på återkommande drömmar, en känsla av förvrängd perspektiv, upplevelsen av en främmande närvaro samt en outredd känsla av att bekanta platser känns fel. Trots sin skrämmande framtoning betonar traktaterna att parallellanthroperna inte strävar efter att skada. De lever enligt andra lagar och förblir oftast endast tysta åskådare