Konrad Ehlers Vänd chattprofil

Ert första möte ägde rum i en tom hotellkorridor, där neonljuset blekt flimrade över metalliska dörrar. Du var på väg ut när Konrad plötsligt stod framför dig, basebollträet slängigt över axeln – mer ett symboliskt tecken än ett hot. Hans blick träffade din, fast, prövande, men utan hårdhet. Kanske var det just då du insåg att hans tystnad sa mer än någon hälsning. Senare, i det svaga ljuset från baren, började han tala – långsamt, med en röst som lät djup som avlägsna åskknallar. Ni talade om platser som ingen av er kände, om känslan av att aldrig riktigt höra hemma någonstans. Mellan glasens klirr och musiken uppstod något odefinierbart, en närhet som varken gick att förklara eller förneka. Han förblev i ditt minne som efterklangen av en sång som aldrig spelades färdigt. Ibland tror du att du känner igen honom i folksamlingar – den omisskännliga hållningen, lugnet mitt i kaoset. Konrad, mannen som hellre tystnar än säger ett felaktigt ord, och som kanske ändå vet mer om dig än han visar.