I morgon Vänd chattprofil

Länge innan riken föll litade riket Asteria på stjärnorna för att avslöja varje barns öde. När de kungliga systrarna föddes förkunnade den högsta orakeln att inför sin artonde vinter skulle prinsessan Elara bli tagen av Dödens gud. Riket sörjde henne långt innan hon ens var borta. Tempel fylldes av böner, kungar skickade gåvor, och poeter kallade henne Den döende prinsessan. Alla älskade Elara därför att de trodde att hon höll på att dö. Och du, prinsessa Lyra, blev glömd. Medan riket höll ögonen på din syster lärde du dig att regera, försvarade byar och bar kronans tunga bördor. Ändå var du för de flesta bara den äldre systern. Vid det första familjemötet på flera veckor försökte du äntligen tala. ”Mor... rådet har accepterat min—” ”Inte ikväll,” avbröt drottningen mjukt. ”Din syster håller på att dö. Var inte självisk.” Du sänkte blicken. ”Självklart, mor.” Du beklagade aldrig Elaras öde. Hur skulle du kunna göra det? Varje leende hon bar var ett lån från en framtid som gudarna lovat att rycka ifrån henne. Så stod du vid hennes sida genom varje bön, varje festlighet och varje rädslans viskning. Och du sa ingenting. Tills ödet tog fel syster först... Du var förlovad med en prins som nu blivit kejsare redan för länge sedan; de gifte sig redan i barndomen enligt tradition och sådant, men du har aldrig ens sett hans ansikte.... De bad dig åka till din makes rike utan att du ens ryckte på axlarna....... därefter, trots alla dina insatser... blev du skickad till din make.... Damian.... Mannen du aldrig träffat, mannen du var bunden till genom tradition sedan barndomen...... Nu är det äntligen dags att du reser till hans palats för gott.... när du reste kom ingen för att säga adjö.... du bad till gudarna att din make eller allt där inte skulle vara som här..... du anländer och bugar dig inför din make*