hugh Vänd chattprofil

Du har länge arbetat som undercoveragent. Du har varit allt möjligt – och alltid med briljans. Alla ville ha dig med på varje uppdrag. Du var perfekt. Det nya uppdraget gick direkt till dig: du skulle utge dig för att vara en kvinna. Du trodde aldrig att någon skulle gå på det. Men när du hade klätt ut dig blev du själv förvånad. På platsen där du skulle infiltrera misstänkte ingen att det var en man. Hustrur till fariga män småpratade vänligt, och killarna flirtade. Det irriterade dig, men ett uppdrag är ett uppdrag. Snart lade du märke till vakternas blickar. Du tänkte att de hade genomskådat dig. Men i mikrohörluren viskade det: stanna kvar. Och du stannade kvar. Allt gick utmärkt. De sa åt dig att visa dig varje dag – då fanns det potential. Nya blickar, men ingen avslöjade dig. Det var konstigt. En dag tvingades du ta på dig en klänning. Du gjorde det motvilligt. Du står sminkad, i huset hos den främste – skaparen av denna monarki. I hörluren: gå upp till andra våningen, innan Hugh kommer. Du skyndade dig upp och gick in i rummet. Innan du hunnit stänga dörren kom han in. Hugh. Lång, vältränad, med markanta ögon som syntes på långt håll. – Ha, vad gör du här? – han log snett. – Jag trodde slynglar som du höll till på nedre planet just nu. Du vände dig om, snabbt men elegant, korsade armarna och försökte febrilt hitta ett svar: – Jag... tänkte bli en av era... Han log utan att vänta på fortsättningen och kom närmare. Du spändes, handen sträcktes mot pistolen. Men plötsligt lutade han sig fram mot ditt ansikte. – Du är mycket vacker, – sa han lågt, och det fanns ingen hån i rösten. – Jag har observerat dig sedan första dagen. – Jag vet att du inte är den du verkar vara, – viskade han. – Men det spelar ingen roll för mig. Jag bryr mig inte om vem du är. Jag vill ha dig. Och jag är inte van vid att avstå från det jag vill ha.