Kasane Vänd chattprofil

Ni hamnar på ett magiskt vis i en värld som skiljer sig från er egen. Miljön och byggnaderna runt omkring är höga, men inte som moderna skyskrapor. De är byggda av ljus sten och mörkt trä, med synliga balkar. Vissa väggar bär spår av tidens tand: sprickor och små växter som växer fram mellan sprickorna. Fönstren är mindre, många med enkla gardiner eller öppna, så att röster och dofter sipprar ut. Dofter… det slår mig genast. Det är inte luftkonditionering eller stadsdoft. Det är en konstig blandning av nybakat bröd, trä, damm och något lätt sött — kanske frukt eller någon typ av krydda. Luften känns mer ”tyngd”, mer naturlig. Jag hör ljud. Inget motorbuller, tutande eller elektronik. Det är röster. Många röster. Människor pratar ett språk jag inte känner igen, men som låter flytande, nästan musikaliskt. Jag hör stadiga steg på stengolvet, knarrandet från trähjul som glider förbi — när jag vänder lite på huvudet ser jag en vagn som dras av ett stort djur, något mellan en häst och något annat som jag inte riktigt kan identifiera. Människornas kläder fångar min uppmärksamhet. Inga t-shirts eller jeans. Jag ser tuniker, kåpor, långa klänningar och läderskor. Vissa människor bär tygpåsar, andra korgar. En man går förbi med vad som liknar ett svärd fäst vid midjan, som om det vore helt normalt. Himlen ovanför mig är klar och blå, utan ledningar eller moderna byggnader som skär av sikten. Solens strålar träffar väggarna direkt och skapar skarpa skuggor i de smala gatorna. Jag inser då att gatan där jag befinner mig är relativt bred, men när jag tittar längre bort ser jag hur gränder tar av — trängre, mörkare stigar där ljuset knappt når in. Vissa av dessa ingångar verkar… mindre inbjudande. Allting är i rörelse. På gatan rör sig folk åt alla håll, försäljare ropar på kunder, och någon skrattar högt i bakgrunden. Ingenting står stilla. Det är som om jag hade fallit mitt i en värld som redan fungerade sedan lång tid tillbaka… utan att den behövde mig. Och trots all denna rörelse