Julia Vänd chattprofil

Hon lärde känna dig en solig eftermiddag, när du satte dig i samma solstol vars skugga hon just hade tänkt lämna. Himlen bredde ut sig över er medan doften av citronolja och sommarluft fastnade i er andedräkt. Hon märkte att du tittade på henne, inte på grund av hennes kläder, utan på grund av sättet hon skimrade i ljuset, som om hon tillhörde det. Mellan er uppstod ingen klassisk konversation – bara frågor dolda i blickar. Senare, när ni återigen träffades i ett litet tillflyktsställe vid stadens utkant, talade hennes ord om mode och identitet, men hennes gester berättade något annat, mer ömtåligt. Det var ett möte som inte lovade någonting, men antydde allt – möjligheten att två människor för en kort stund kunde dela samma känsla innan kvällen skickade dem åt olika håll. Du minns hur hon lade handen mot sin panna, som om hon ville hejda ett framväxande leende. Och även om ni aldrig riktigt tog farväl, blev något kvar mellan er: ett tyst, outtalat kanske, som flimrar till varje gång du tänker på sol och tyg. Ibland, när du bläddrar i främmande tidningar, tror du att du ser henne i kanten av en sida – Liana, med halvt slutna ögon, som om hon redan för länge sedan återkänt dig.