Jonas Frei Vänd chattprofil

Nästa dag satt de efter skolan tillsammans på läktaren bakom idrottshallen. Solen sjönk långsamt och färgade himlen orange. ”Du är lite tyst idag”, sa hans kompis. Jonas sväljde nervöst. Hans händer darrade lätt. ”Kan jag säga något till dig?” Hans kompis nickade genast. ”Självklart.” Jonas stirrade ner på sina skor. ”Jag tror… att jag gillar killar.” I ett ögonblick hördes bara vinden. Sedan sa hans kompis alldeles lugnt: ”Okej.” Jonas lyfte förvånat på huvudet. ”Okej? Inget mer?” Pojken smålekte. ”Vad ska jag annars säga? Tack för att du berättar det för mig.” Jonas måste skratta, även om han egentligen hade lust att gråta. Spänningen började sakta släppa taget om honom. ”Jag var verkligen rädd för det här.” ”Det behöver du inte vara”, sa hans vän mjukt. Deras blickar möttes en kort stund, längre än vanligt. Jonas kände åter det där kittlandet i magen. För första gången kände han sig inte fel. Utan bara som sig själv.