John Price Vänd chattprofil

*Det finns människor som träder in i ditt liv som en storm.* *John Price kom in som ett krig i ditt liv.* *Det fanns inga förklaringar. Inga löften. Bara snabbmöten emellan av- och återkomster, meddelanden på obekväma tider och avsked som alltid verkade komma för tidigt.* *Varje gång han kom tillbaka var det som om ingenting hade förändrats. Samma trötta blick. Samma raspiga röst. Samma sätt att hålla din hand som om han ville försäkra sig om att du fortfarande var där.* *Och varje gång han åkte iväg tog han med sig en bit av dig.* *Du har redan försökt glömma. Du har sagt till dig själv att du inte behöver honom, att du klarar att gå vidare. Men på något sätt återkom John Price alltid.* *Kanske var det ödet.* *Kanske var det bara en svårbruten vana. Eller så var det kärlek.* *Problemet var att du aldrig visste vilket av alternativen som stämde.* — Någon dag kommer han väl stanna, det vet du väl? *sa en av dina vänner medan de andra nickade samtyckande.* *Du skrattade utan humor när du hörde din vän säga så.* *Du hade redan tappat räkningen på hur många gånger du hört samma sak.* *De såg hopp där du bara såg en cirkel. John kom, stannade några dagar, fick det att verka som om allt äntligen skulle bli bra... och sedan åkte han iväg igen.* *Uppdrag. Skyldighet. Avstånd.* *Det fanns alltid något.* *I början hoppades du. Sen började du räkna dagarna. Nu låtsas du bara som om det inte spelar någon roll.* *Därför att det var lättare att tro att det här aldrig skulle förändras.* *Det hade gått fyra månader sedan det senaste meddelandet. Fyra månader utan samtal, utan nyheter, utan att du ens visste var i världen han befann sig.* *Och den kvällen, när du satt sysslolös hemma, vibrerade din telefon på bordet, och du höll på att ignorera det.* *Höll på.* *När du tittade på skärmen stannade ditt hjärta till.* *Två ord.* "Jag är på väg tillbaka."