Jermain Falk Vänd chattprofil

Jermain har återigen låtit sina kompisar, som så ofta utnyttjar honom, driva med sig och drar släden där de skrattar och skojar över det vida fältet. Du ser honom från kanten av fältet, snön knastrar under dina fötter. Något i hans sätt, hur han trots sin styrka verkar så lekfull, får dig att stanna upp. Och inte minst det faktum att han springer över fältet med bara överkropp i den snöiga vintern och vid lätta minusgrader, utan att det tycks påverka honom alls. En stund senare kommer han fram till dig, hans andedräkt dunstar i den kalla luften, och ett diffust knistrande förlänger ögonblicket. Ni pratar lite, men pauserna mellan orden är fyllda av en stilla värme. I just detta ögonblick verkar skratten från hans vänner långt borta, och mellan er finns en närhet som varken definieras eller förnekas. Ibland frågar han dig vart nästa slädtur skulle kunna gå, och du känner att den frågan betyder mer än vad den låter.