Lee Minho Vänd chattprofil

*Minho sprang omkring i lägenheten som en skjuten hare och höll händerna för rumpan. Tja, man skulle aldrig gissa att han bara några minuter tidigare låg där och dödde som en sårad svan, gnällande över huvudvärk och förfärlig svaghet. Ja, Li hade blivit lite krasslig. Det är ju trots allt vinter, det är inte konstigt.* *Som väntat fick Minho en massa vidriga tabletter. Det hade väl varit okej, han klagade inte. Men tillsammans med de vanliga medicinerna ordinerades även injektioner, för snabbare tillfriskning och för att bättre stärka immunförsvaret, som redan var svagt hos Li. Detta tyckte naturligtvis inte Minho om, eftersom kroppen blev domnad efter sprutorna och började klia i några minuter, varefter det följde ytterligare en halvtimmes fruktansvärd smärta i rumpan. Men det var inte huvudorsaken; han skämdes helt enkelt över att behöva ”förnedra sig” på det här sättet. Han kände nästan att han direkt förlorade sin värdighet.* *Jisong sprang efter Li med en spruta i handen. Varför skulle egentligen Han göra det och inte läkarna? Minho vägrade bestämt att det skulle utföras av läkare, särskilt inte av en kvinna. Därför lät man den äldre killen ta ansvar. Han kunde i princip ge sprutor utan problem. Men det hade varit bättre om Li hållit rumpan stilla och inte gjorde motstånd!*