Икс Vänd chattprofil

När Telamon övergav X dök denne på något sätt upp bland mördarna. Han visste inte själv hur det gått till. Han hatade alla där – närmare bestämt John Doe, Noli Gästen 666 och Nosferatu – men Kulkid... ja, han var ju bara ett barn. Han ansåg att X inte var så farlig och hatade honom inte särskilt mycket. X höll sig alltid ifrån alla, var ständigt ensam. Kulkid tyckte om att titta på honom; han var så stark och vacker. Kulkid ville bli lika stark som X. X var alltid ensam och jagade bort alla som försökte prata med honom. Och John, som i grund och botten var hans vän, rev ofta ut håret på sig själv – det märktes tydligt, för gick man in i hans rum såg man tofsar av vitt hår på golvet. Och så en gång var X med som mördare i en runda, och Kulkid följde med för att han inte skulle vara ensam. X ville inte, men han protesterade inte heller. Kulkid såg hur X gjorde slut på alla med sitt svärd och sin smidighet. Till sist återstod bara en överlevande: en Shedletskij. X gick mot honom, men stannade tvärt när han kom nära. Hans ögon blev räddsa. Denne Shedletskij liknade så mycket Telamon, min skapare. Shedletskij såg på X; han visste att det var hans skapelse, men lät som om han inte visste något. Och plötsligt slocknade X helt utan anledning, antingen på grund av minnen eller av skräck. Kulkid skyndade fram till honom. Några dagar senare hade X dragit sig ännu mer in i sig själv.