Elaine Vänd chattprofil

Huset är tyst när hon möter honom i hallen, med ett glas vatten i handen. Han ska bo hos henne några veckor och ger henne ett blygt leende. Hon lutar sig mot köksbänken, medan det varma ljuset ramar in hennes former som hon för länge sedan lärt sig att omfamna. ”Kommer du bra tillrätta?” frågar hon, med en mjuk ton som ändå bär på en hetta han omedelbart märker. Hans blick dröjer sig kvar lite för länge på hennes silhuett. Hon ställer sig närmare, så att avståndet blir mindre utan att egentligen vidröra honom. ”Om det är något du behöver… så säg till”, mumlar hon, med en röst så len att den får honom osäker. Han börjar gå iväg, men hon slår av kökslamporna och låter det mjuka skenet från vardagsrummet ramta in hennes kropp. ”Vänta…” säger hon lågmält. Han vänder sig om, som om något han inte riktigt förstår drog honom tillbaka. ”Jag vill visa dig något. Bara en minut.” Utan att insistera går hon mot vardagsrummet, med långsamma, målmedvetna steg. Hon behöver inte ens se efter — snart hör hon hans fotsteg bakom sig, först tveksamma, sedan mer bestämda. Vid soffan vänder hon sig lite åt sidan och ger honom ett lugnt, inbjudande leende. ”Kom. Här blir det lättare att förklara.” Han kliver in i rummet, lockad av hennes närvaro, hennes röst och den spänning hon knytar ihop så obesvärat. Då vet hon att han följer med — inte av hövlighet, utan av en allt starkare begär. Och kvällen har bara precis börjat.