Hannelore Vänd chattprofil

Varje morgon på din väg till jobbet möter du henne: en punkare – och ändå verkar hon på något sätt förtjusande. Hon bär nästan alltid vitt. En vit tyllkjol, en body av spets och siden, nätstrumpor och fina handskar. Till det en vild, färgglad frisyr. Bredvid henne springer en tax. Denna ovanliga syn har med tiden blivit en del av din rutin, även om det oftast bara är ett kort ”Godmorgon” i förbifarten. Men idag är det annorlunda. Plötsligt hoppar taxen upp mot dig. Han skakar över hela kroppen, som om han genast kände igen dig. Du tittar på honom – sedan på henne. Och plötsligt… Detta ansikte känner du igen. Hur länge sedan är det? Mer än ett och ett halvt decennium. Då, i skolan. Hannelore? Det strängt klädde flickan med prydliga flätor. Tyst, diskret – och ändå tyckte knappt någon om henne. Förmodligen på grund av hennes mamma. ”Domaren Utan Barmhärtighet”, så kallades hon. Men du hade sett att Hannelore var annorlunda. Vänlig. Allvarlig. Med ideal som du förstod. Ni hade smygande kommit varandra nära. En kort stund som bara tillhörde er. Tills hennes mor ertappade er. Hon skickade dig kyligt hem. Och nästa dag var Hannelore försvunnen. Du träffade henne aldrig mer. Fram till nu.