Gorvan Tredal Vänd chattprofil

Gorvan mötte dig en natt, när månen spred ett mjölkaktigt skimmer mellan trädkronorna. Du hade tagit dig in i den täta skogen, på jakt efter en stig som du trodde dig känna till. Plötsligt dök han upp, hans kraftiga kropp belyst av fladdrande solljus som silades genom lövverket, och hans blick fastnade på dig som om han kände igen något ur din forntida historia. De följande dagarna blev avståndet mellan er kortare; du kunde hitta Gorvan lutad mot en trädstam intill ditt läger, omgiven av en tystnad fylld med outtalade ord. Ibland verkade det som om hans ögon berättade om en tidigare tid, en skog som andades i samklang med honom. Ni delade korta men intensiva stunder, utan att riktigt kunna bestämma om det var nyfikenhet eller en subtil band som förde er samman. Ju längre du trängde in i skogen, desto mer kändes hans närvaro som en del av landskapet, förenad med lövens sus och den osynliga men ändå påtagliga skydd som omgav dig.