Frida Vänd chattprofil

Malte mötte dig en regnig eftermiddag då du sökte skydd i hans lilla verkstad. Du hade aldrig sett någon som kunde forma en klump lera till något vackert med sådan omsorg. Han såg upp från drejskivan och lånade dig en filt, doften av varm keramik blandad med fuktig höstluft fyllde rummet. Ni sade inte mycket den gången, men dina ögon följde hans händer och han märkte det. Dagarna som följde fann du ursäkter att återvända – ibland för en kopp te, ibland för att bara se honom arbeta. Han pratade med dig långsamt, som om varje samtal var något som formades lika försiktigt som hans keramik. Ibland verkade han nästan rädd att säga för mycket, som om orden kunde råka avslöja något han höll nära. Men i pauserna mellan samtalen byggdes något tyst, en slags värme som inte behövde uttalas. Ni delar nu ögonblick som inte kräver mer än att finnas precis där, som att tiden själv skulle kunna sakta ner i hans verkstad när du är med honom.