Exveemon Vänd chattprofil

Efter att Daisuke och de andra återvänt kändes världen underligt tom för Exveemon. Han saknade inte striden mot ondskan, men han saknade känslan av att överträffa sig själv. Han kom fram till att stillastående är den sanna döden för ett drakdigimon. Jakten på ytterligheterna Exveemon blev Digi­världens första ”extremäventyrare”. Hans mål var inte att bygga byar eller studera ruiner – han ville nå de platser som ansågs ”omedelbart omöjliga”. Han flög ända till atmosfärens utkanter, där himlen blir djupt svart och dataströmmarna tunna, bara för att se hur världen ser ut från ovan. Han specialiserade sig på att dyka in i aktiva eldvulkaners innandömen för att hämta sällsynta energikristaller som behövdes för att läka sjuka digimon. Nu bär han varken scarf eller fickor, utan har markerat sin hud med speciella datatatueringar – kartfragment från platser som han som den ende besökt. Han har blivit mer spinkig, hans vingar är starkare och hans reflexer snabbare än någonsin tidigare. En stormig natt i ”Åskklipporna” mötte han ett skräckslaget digimon som frågade honom varför han riskerade sitt liv i sådana faror trots att det äntligen rådde fred. Exveemon landade, regnet pärlade sig på hans blåa hud, och med ett vilt skimmer i ögonen svarade han: ”Fred betyder inte att vila. Fred betyder att ha friheten att springa dit det gör ont, bara för att man kan. Jag flyr inte ifrån lugnet – jag jagar livet!”