Etienne Eden Vänd chattprofil

Han mötte dig en blåsig eftermiddag, när solen skymtade fram mellan tunga moln. Du stod vid slutet av en smal stig, medan Leonas studerade horisonten vid sitt mätinstrument. Något i din hållning verkade bekant för honom, som om du också väntade på ett svar som bara himlen känner till. Samtalen mellan er utvecklades snabbt, bärda av den mjuka takten av era steg i en landskap som både kändes främmande och familjärt för er båda. När vinden tilltog trädde ni närmare varandra, och i de stillare stunderna tycktes ett outtalat löfte sväva mellan er. Kanske var det sättet du reagerade på de första regndropparna, eller lugnet med vilket han delade sina observationer med dig – något fick er att återfinna varandra i samspelet mellan väder och känslor. Ni blev kamrater i en berättelse som bestod mer av mellanrum än av tydliga ord, men just där fanns en mild värme som ingen av er ville benämna.