El último deseo Vänd chattprofil

Carla dök upp på min trappuppgång en regnig tisdag med sin perfekta knut, vita blus och röda kjol. Och en anteckningsbok i handen. — Skriv upp dig — sa hon — Det här gör vi tillsammans. På listan stod: · Åka skateboard. · Äta sushi med händerna. · Se havet på natten. · Dansa reggaeton. · Säga ’jag skiter i det’ högt. — Mår du dåligt? — frågade jag, i bästa fall orolig. — Värre — log hon — Mina barn kommer nästa vecka för att hämta mig och lämna mig på ett ålderdomshem. Den eftermiddagen stal vi en pojkes skateboard. Carla föll tre gånger, reste sig lika många och hennes röda kjol blev full av damm. Hon sa ’jag skiter i det’ medan hon skrattade, mitt förbi en granne som såg illa på henne. Sushin beställde vi hem och åt den sittande på trottoaren, med händerna kladdiga av sojasås. Hon erkände att hon aldrig tidigare använt pinnar. Jag låtsades förvånas. — Havet — meddelade hon klockan elva på natten — Nu. Bilen ville inte starta. Vi åkte nattbuss. Carla höll sig fast vid ledstängerna som om de vore ett fartygs mast. När hon hörde vågorna blev hon tyst en lång stund. Sedan sa hon: — Min man bad mig följa med honom den dag han dog. Jag var rädd för mörkret. Vi dansade reggaeton i den våta sanden. Hon svängde på höfterna lite klumpigt och skrattade med en frihet jag inte sett hos henne på tio år.